Om boken: 2007 / Mycket ofta ställer läsare mig samma frågor: är det sant att jag adopterade Arkady, adopterade Masha och bor i byn Lozhkino omgiven av många djur? Förmodligen, när en författare skriver böcker i första person och till och med ger huvudpersonerna namnen på sina familjemedlemmar, får folk en känsla av att författaren pratar om sig själv. Å ena sidan är detta sant - mycket i mina romaner är baserat på personlig erfarenhet, å andra sidan... Jag fick inte ett enormt arv, som Dasha Vasilyeva, rymde inte hemifrån, som Evlampia Romanova, inte växa upp i familjen till en alkoholist och en kriminell, som Viola Tarakanova, och var aldrig en man som Ivan Podushkin. Men ändå är mina karaktärer jag, och jag är dem. För att skilja Agrippina från Daria skrev jag en självbiografi där det inte finns ett ord av lögn. Jag höll helt enkelt tyst om vissa händelser. Året när jag fyller hundra år kommer jag att ge ut ytterligare en bok där jag ska berätta absolut allt, men för tillfället... Livet går vidare, allt händer i det, gott och ont, bara mitt motto förblir oförändrat: ”Nej oavsett vad som händer, ge aldrig upp!"